Härliga tider

Helgen har förflutit utan någon som helst träning för vår del, ibland hinner man helt enkelt inte med när man har en liten tvåbening! Nä förresten, nu skojade jag visst! I lördags la vi ett minispår med godis. Spåret var ca 40 m långt och det låg godis i varje eller vart tredje steg. Jag gick ut spåret i gränsen mellan grus och gräs (på vår egen vändplan) med korta sammanhållna steg och det låg ca 20 minuter.

Jag selade på nära spåret och ställde mig på spåret med hunden mellan fötterna och visade spåret med handen. Jag höll Fay kort och vi gick hela spåret på det sättet. I början tyckte hon att det var lite märkligt men hon spårade fint sista halvan av spåret. Jag tyckte att hon verkade mer fokuserad än hon varit inna och kommer att lägga ett antal liknande spår framöver!!

Förutom det så har helgen mest inneburit långprommisar och vedhuggning. Idag träffade vi Malin, Tuva-Li och Vilma. Vilma är en flat-tik som är några år äldre än Fay. De funkade bra ihop och vi fick se prov på Faysans vallinstinkter. Tänkte träna snabba lägganden ikväll inomhus.

Kurs för Ewa

Vi har kursat för Ewa Andersson. Som vanligt helt enkelt underbart! Vår träningskompis Sofi har sagt något väldigt sant när hon undrade om vi gått hundkurs eller kurs i personlig utveckling. Tänk att man kan bli så inspirerad av att bara börja använda de små grå man har!

Ewa kom hit i torsdags och började sin Luleå-vistelse med att hålla föreläsning om inlärning och hundproblem. Vi var ca 40 st som samlats för att få oss lite hundkunskap till livs. Föreläsningen var jätteintressant och kommer förhoppningsvis att bli ett stående inlägg!

På fredagen träffades vi i Rutvik för att börja helgens drillning. Vi är ett härligt gäng som börjar bli väldigt sammansvetsade i vår träning. Som alltid är man rackarns nervös första träningspasset, nervositeten släppte dock väldigt fort tack vare att jag känner mig trygg i träningsgänget.

Vi tränade positioner och fritt följ. Tänk att vi utvecklades så fort bara på en helg. Äntligen har jag insett att min underbara vovve faktiskt inte är gjord av porslin, man kan ställa krav på henne! Många bra övningar hann vi med (ingångar, åttan och backa-följa) och jag tror att det var åttan som verkligen fick oss att komma ordentligt framåt!

Vi tränade även apportering. Jag har inte fattat att apportbocken varit så otroligt laddad för mig. Nu är det gripa-bära övningen i högervarv med plastapport, trästycke ellet något annat föremål som gäller. Bära kan hon, måste bara befästa det innan jag tar fram apportbocken!

Vi hann med en hel del platsliggningar och vi kom fram till att det som gäller för oss är korta avstånd och att ta henne på tassrörelser och nosningar redan nu. Alltså korrigera en nosning och berömma ett korrekt beteende och sedan vara snabb som attan på att lösa upp henne. Viktigt är att se till att få ut tiden ordentligt.

Vi har även hunnit spåra och insåg snabbt att lilla damen måste lära sig att inte vara nonchalant i spåret. Vi ska träna minispår med godis (ca 20 m, sele och koppel, hunden mellan fötterna och godis ca vartannat steg).

Tack till den inspirerande instruktören, mina fantastiska träningskompisar och våra underbara kockar och pressfotografer...helgen hade inte varit något utan er...

Mh och utställning

...eller kanske i omvänd ordning. Den 4 maj satte vi oss i bilen (jag och Fay) med gott sällskap i Sofi och Kiirih för en tripp ner till Timrå. Resan gick jättebra, tänk vad trevligt man kan ha när man åker bil! Vi sov i en stuga i Timrå och trots nervositet fick vi några timmars sömn.

På lördag morgon gav vi oss iväg till Timrå Bk där det var dags för utställning. Tur att hunden är rutinerad när matte inte är det! Iallfall fick vi med oss ett rött band och en etta och Faysan blev andra bästa unghundstik efter tiken som sedemera blev BIR-hund! Bra jobbat! Skönt var även att att hon tog det lugnt vid sidan av ringen och vi fick chansen att öva passivitet!

På eftermiddagen var det så dags för MH! Jag hade varit rätt nervös för mh:t men när vi gick in på banan kändes allt bara bra! Kort sammanfattning (kolla på Flisdaelens Fay och under tävlingar på skk.se). Hon tog kontakt bra, gick iväg med testledaren utan några krusiduller och lekte bra med trasan och testledaren.














Hon jagade lilla bytet första gången (hmmm lite läskigt att få den på tassarna när man precis ska gripa den). Under aktiviteten var hon i huvudsak lugn med några enstaka aktivitetshöjningar. Hon blev riktigt rädd för dumpen och gjorde en undan manöver in i mina ben (lite olyckligt...) och tog en stund på sig fram. Inga kvarstående intressen eller rädslor här inte!! Skramlet blev hon inte värst rädd för och hon hade inget kvarstående intresse eller rädslor här heller. Spökena var läskiga typer! Fay jobbade på bra med båda spökena och stod först framför mig och backade sedan upp mot mig för att till slut stå precis bakom mig. Hon försökte hela tiden kontrollera spökena och var jätteduktig! Hon följde mig hack i häl fram till spökena och blev jätteglad när det var en människa under lakanet! Hon lekte bättre efter att ha gått igenom banan och bad testledaren om lek!! Hon avbröt leken vid skotten men var snabb med att ta upp den igen när jag bjöd henne. Hon var lugn under skotten i passivitet och kampade när jag bjöd henne efter skotten. Hon gav ett lugnt och samlat intryck under hela testet och växte under banans gång! Helt enkelt en härlig hund!

Efter testet brassade vi hemåt igen och landade hemma ca 22. Tack Sofi för sällskapet och peppningen!!